Den 2 april kl 02.27 kom äntligen flockens nya medlem, Thor. 3720 gram och 49 cm frisk liten pojke kom ut och band sina föräldrar vid sina lillfingrar från första stund.

Vi började jul- och nyårshelgen med att ta en 75 mils roadtrip till Axmar och mattes föräldrar. Där var det förhållandevis varmt, -4, motför de -28 som var vår verklighet den 22 december då vi flydde Boden. Bilresan ner i den nya bilen, en Subaru outback, var underbar! Vi älskar bilen alla fyra! Eller i alla fall tre och en halv...Keela är väl inte helt nöjd med att åka bil, men med ska hon!

Det blev småstopp i Umeå på Loboo samt i Ö-vik på outlet'en, skönt för hundarna att sträcka på sig och för oss att kissa och fylla kaffe.

Väl framme spenderades dagarna med att göra inget, promenera hundar och att äta. Ganska skönt men dag 4 började jag bli lite rastlös och få lappsjuka. Jag tror att Anders klarade sig bäst av oss.

Hur som helst sålde han in sig helt hos mina föräldrar och de prisande orden slutar inte välla ur dem när jag pratar med dem nu.

Cåre hittade ett nytt nöje, snöklumpar!! Som guldklimpar för en täääfer!!

Min mage gick också hem hos morfar och mormor. Thor däremot, han blev lite blyg och vägrade promt att göra några större rörelser då de hade händerna på magen, men han fick julklappar ändå! Hans första bil och många små, söta kläder! Vi lyssnade även på hjärtljud.

Efter att ha varit in till Gävle och shoppat loss lite, sov vi en natt och körde därefter hemåt. Varför känns alltid hemvägen längre?

Väl hemma fick vi en dag innan det var dags att fortsätta resan norrut. Denna gång "bara" till Töre och Anders föräldrar, men vi var bägge ganska socialt trötta efter en vecka hos mina. Vi spenderade nyår där i alla fall, tillsammans med hans föräldrar och hans syster med sambo och fick tillslut komma hem till vårt och landa in.

Så här trött blir man visst av att vara borta.

Man blir trött av att ha ledigt, nu åter till vardagen!

Igår kväll när vi gick och lade oss hörde vi riktiga snarkningar från fotändan. Varken Anders eller jag sov. Det gjorde däremot Cåre. Inte ens ett "pass på" kunde väcka vår annars så pigga kille!

Men så imorse vid 05.40 kom en glad täääfer och hela hans uppenbarelse verkade säga: "Ny dag, nya täääfriga möjligheter..!". Han behövde antagligen bara sova på riktigt en natt först.

...är tydligen ett årligt förekommande event som folk längtar till. Anders och jag var där för första gången i år, så många ord, så lite mening. Men god mat i alla fall - som tur var!

Den föreläsning de hade i år var "Spårhunden och lukterna" och den var riktigt kul att höra på, de övriga 10 timmarna med ord var rent slöseri med syre.

Cåre och Keela var förstås med men fick sitta i bilen under dagarna. Natten mellan lördag och söndag bodde vi i den anläggning som konferensen hölls i, i ett alldeles eget hundrum! Det var två bitvis lyckliga, bitvis förvirrade hundar som fick sova med oss i sängarna eller i möblerna. Vilken frihet!!

Det bästa med helgen var söndagen runt 18 då vi äntligen kom hem!

Detta var jag i vecka 12+1...

Så här ser jag ut nu i 21+1...

Totalt har jag till 21+1 gått upp från 48-49 kg till 61 kg. Lite skrämmande med tanke på att jag har halva graviditeten kvar..!!

Då är han klar för militärtjänstgöring vår lilla kille! GRATTIS Cåren!!

Helgen spenderades på Tåme skjutfält för certprov där den inte fullt 20 månader gamla Cåren tillsammans med matte fick visa upp sina talanger vad gäller bevakning, spår och patrullering.

Lite tveksam till en början då en okänd karl promt skulle tafsa på honom men efter det så flöt det på. Vi genomförde momentet "Stillastående bevakning" i mörker och med regn som piskade horisontalt i det härliga höstvädret, han hade lite svårt att fokusera då det satt hundar på bägge sidor av oss och en hel hord av människor trampade runt och pratade bakom oss. Han sov i bas med tre andra hundar och basvakter - utan matte och husse! Jag tror att matte led mest av alla eftersom hon saknade sin täääfer. Huskyn som fick sova i sängen njöt nog mest.

Dag två började med att matte fick hämta en lycklig Cåre som sovit gott och var sååå glad! Sedan ut till spåret. Spår med patrullpåsläpp som gick som en dans! Samtliga apporter in och den kilometern som spåret var tog oss ca 25 min i lugnt tempo. Har jag något att anmärka på där så var det nog att Cåre visste vad som skulle hända och letade spår istället för att patrullera...men, men. Vi lyckades ju med uppgiften! Efter detta körde vi lite uppstartsljud med husse för sedan var det dags för patrullstigen! Cåre skötte sig jättebra men han hade en lite klumpig, gul kärring i släp. Han arbetade lite för mycket i marken och ville promt framåt men han tog både ljud och vind. Första ljudet drog han mig någon meter ut i skogen innan jag blev för tung. Det tricket uppskattades inte av Thor som fick agera airbag. Vindmarkeringen var fin och tydlig men det sista ljudet missade matte att han tog eftersom han inte fäste så bra. Men godkänt var det och nu är vi ett lyckligt nycertat patrullhundsekipage och Cåre har titeln TJH!!

Matte har ingen titel men så saknar hon ju även stamtavla.

När det äntligen var dags att åka hem levde Thor rövare i magen och hade superröj där fram till läggdags vid midnatt. Jag tror att han firade att han numer är med i ett ekipage och ville framhäva sitt bidrag i provet - airbagfunktion samt sprattel då matte var för stilla för länge.

Husse, han är så stolt och glad över att äntligen ha en certad hund som duger till! Han blev nog så glad att han blev generös och investerade i en vagn till Thor. En finfin Emmaljunga med skön fjädring och bra, mörka färger för billiga 900 kr!

Det börjar likna något nu! Saker och ting faller som på plats!

Eftersom killarna är mer morgonpigga än tjejerna i flocken så steg de upp TIDIGT denna söndag, dvs alla killar utom Thor som än så länge är begränsad till mattes mage. Det var dessutom dags att ställa om klockorna och trots att jag vet att man ställer tillbaks dem på hösten och ställer fram dem på våren så måste jag alltid tänka till en extra gång, speciellt när jag är nyvaken. Killarna hade stigit upp kl 6 vintertid, vilket är kl 7 sommartid, medan Keela och jag sov ända till...till...senare.

Cåre har blivit kung på vad husse och matte valt att döpa till "passiva markeringar på plåtskåpet" men som egentligen är rent tiggeri efter kong, boll, dummy eller annan leksak som finns i detta plåtskåp. Även denna morgon lyckades han och världens lyckligaste "täääfer" hade dragkamp, apporterade, rullade runt på golvet med sin underbara, fantastiska kong. I flera timmar bara njöt han av att ha sin kong och vara lycklig!

När husse och matte vaknat till ordentligt var det dags att börja bege sig mot dagens träningspass. Ett helt gäng var vi som tränade patrullering och grillade korv. Cåre och husse fick ett spår eftersom matte börjar känna sig otymplig i terräng där jag måste luta mig bakåt och lyfta på benen för att ta mig framåt på ett sansat sätt. Hjälte-Cåre var sååå duktig! Han gör framsteg hela tiden och har verkligen fattat bevakningsbiten nu. Han älskar "sina" figgar även om hans huvudfigge - husse - gick bakom honom denna gång och var tråkig!

Härligt träningsväder, kallt, klart och krispigt och till och med huskytanten fick komma ut och smaka en korvbit vid elden. Synd att helgerna inte är längre.